onsdag 22 april 2015

Så ofattbart





Plötsligt ringer telefonen och jag väcks ur djup sömn. Jonas!!!? Nu är det slut!? Va? Nu är det slut, hon har dött! Fy kan nästan inte skriva ordet. Död? Va? Minns hur jag säger Jag hör inte vad du säger? Kan inte vara möjligt? Återigen, jag hör inte vad du säger? Jo han får upprepa det flera ggr. Hon orkade inte mera! Jag skriker, umar och stammar. Lägger på luren och ska ringa hennes mamma, jag kan inte slå siffrorna. Trycker fel och skyndar mej med darriga händer, varför kan man undra? Skynda mej? Det värsta har redan hänt trodde jag men nu är det på riktigt.

Jag får följa med ner till Gävle! Det går ett tåg nu vid 7. Kan man åka tåg och skrikgrina? Ja man kan allt. Men det blir bil efter mycket om och men. Jag kliver ut på bron på darrande ben och en spykänsla i halsen. Nu åket vi på denna resa som jag aldrig trodde skulle kunna hända.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar